Gråt ej över spillda champinjoner…

Vaknade imorse och önskade innerligt att någon, vem som helst, kunde komma in i sovrummet och ge mig ett skott i pannan. Det hände naturligtvis inte. Släpade ner min sorgliga lekamen till köket, drack en kopp te och började plocka fram det som skulle bli lunch. Färskpotatis, köttfärs till pannbiffar, grädde till såsen, riktigt fina, färska champinjoner som skulle smörstekas, frysta och inte riktigt lika fina och färska gröna jävla ärtor.

Det skulle ha kunnat vara en scen ur Stepford Wifes, om det inte hade varit för Fredhemsfrun, som i det förhållandevis städade köket stod där barfota, i sin rosa/vitrandiga plyschmorgonrock, med håret uppsnott i något som en bra dag skulle kunna liknas för en trasslig hästsvans, med engångshandskar kletiga av köttfärsmet – och bara ville gråta. Det hände naturligtvis inte. Nej, Fredhemsfrun bet ihop och ställde sig vid spisen.

Med son och make utfodrade och utflugna till respektive arbeten, tog jag mig med mycket möda och stort besvär ner till källaren, laddade tvättmaskinen med matosiga nattkläder och ställde mig i duschen. Jävla skitdag, tänkte jag. Jävla skitvecka, skitmånad och skitår! Skitår i plural! Jag ville gråta, men valde att bli förbannad istället. Att vara rent förbannad är bättre än att vara rent förtvivlad, resonerade jag. Satte mig för att betala räkningarna, lyfte på ett ögonbryn vid åsynen av en faktura, lyfte sen på telefonluren och ringde (c)Anal Digital.

De jävlarna har jag bråkat med sedan februari, och det vore ju synd ifall denna ilska som jag samlat på mig skulle gå förlorad. De skulle fan få höra! Flickstackarn som jag blev tilldelad efter att ha köat en kortare stund hade ju ingenting att göra med mina tidigare kontakter på det här företaget. Hon hade bara oturen att vara anställd där, och få mig på tråden. Så efter att jag framfört mitt ärende på ett civiliserat sätt, fått förklarat för mig att mina tidigare anmälningar, avbeställningar och telefonsamtal inte hade loggförts, och att de ämnade fortsätta skicka fulla fakturor – då brast något i mig. Jag ville inte skrika och vråla så flickstackarn stod och snurrade i en vecka, jag ville bara gråta. Det hände naturligtvis inte. Nej, jag bet ihop och förklarade för henne, med en visserligen något ansträngd och darrande röst – att jag till fullo var medveten om att hon inte var ansvarig för något av det här, att hon inte skulle ta åt sig personligen, att det inte var hennes fel att (c)Anal Digital är fullkomligt hjärndöda och bara vill köra över och lura folk. Jag förklarade för henne, med en nu något stadigare röst, att det heller inte var hennes fel att jag var rasande, och att jag var ledsen ifall det framstod så.

Då hände det plötsligt saker. Hon höll MED mig! Hon beklagade vad som hänt mig, sa att hon minsann skulle ha reagerat på exakt samma sätt, att jag VISST kunde häva ur mig om jag kände att det var nödvändigt, ringde reklamationsavdelningen och ett par högre chefer – bara för att återkomma med dåliga nyheter för min del… Men grejen är att hon försökte, och sen loggförde hon ALLT vi pratat om, gjorde ändringar och sade upp delar av abonemanget. Ilskan rann av mig, och återigen ville jag bara gråta. Det hände naturligtvis inte. Jag tackade för samtalet och önskade henne en bra dag, vilket hon kontrade med: ”Jag önskar dig en toppensommar, trots allt du fått stå ut med via (c)AD”. Vilken tjej!

Jag betalade klart våra räkningar, erinrade mig om att jag knappt ätit något på hela dagen, och nu faktiskt var hungrig. När jag öppnade dörren till micron för att ställa in min tallrik… Där stod skålen med de riktigt fina, färska och smörstekta champinjonerna. Hela jävla dagen har de stått där. Orörda och nu förstörda. Jag ville bara gråta. Det hände naturligtvis inte. Jag slängde champinjonerna i slasken, ackompanjerat av vad jag valde istället för gråt – ilska och svordomar. Jag värmde min pannbiff och de gröna jävla ärtorna, och sen svalde jag allt tillsammans med gråten.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s