Jag ser ett ljus i tunneln, och den här gången är det inte ett mötande tåg!

Det är nästan åtta månader sedan jag skrev ett inlägg. Jag har varken kunnat, orkat eller velat. För första gången, på vad som känns som evigheter, kan jag tänka fullständiga meningar. Innan jag satte mig för att knacka ner vad som försigår i min nyvakna hjärna, så ögnade jag igenom några av mina sista inlägg. Vad ska jag säga? Not-a-pretty-sight!

Sådär dåligt ska man fanimig inte få må. Jag önskar inte min värsta fiende att gå igenom samma sak. Medicin! För fan! Vem hade kunnat ana att de där pyttepyttesmå pillren skulle göra sådan skillnad? Vem hade kunnat ana att jag efter 6 månader skulle kunna sova och orka träffa folk? Vem hade kunnat ana att jag skulle orka klä på mig, kunna le och dessutom kunna tänka igen?! Min nya läkare anade det. Jag tror att jag är lite kär i honom ❤

Att den dagen skulle komma, då jag ”bara” hade smärtor från helvetet – den dagen trodde jag faktiskt bara fanns i min fantasi. Att jag skulle känna uppriktig glädje över att ”bara” ha dessa smärtor – det trodde jag aldrig att jag skulle uppleva. I ärlighetens namn så har jag periodvis velat lägga mig framför ett skenande godståg, bara för att göra slut på skiten. Nu ser jag ljuset. Framtiden.

En bra dag, en jävligt bra dag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s