Hat – och en jävla massa svordomar…

Jag drämde dammsugarröret i golvet och fullständigt VRÅLADE: ”FY FAAAAN vad jag HATAR sommaren!!!” Maken reste sig från soffan, tassade försiktigt fram till dörrhålet och stack in huvudet i matrummet – på väl avvägt avstånd från sin rabiata hustru. Mig. Han såg osäker ut. Nästan lite rädd. Som om han visste att han i detta nu borde väga sina ord på guldvåg – eller helt enkelt hålla käften.

”Eeh… men alltså… vi har ju faktiskt haft en del kul under sommaren, det har vi väl?”, försökte han lite trevande.

Att hela kroppjäveln värker SATAN förstärkte inte bara min reaktion, utan också mitt stela kroppsspråk. Jag kunde helt enkelt inte bara vrida huvudet mot honom, utan var tvungen att sakta rotera hela kropphelvetet för att kunna möta hans blick.

”Kul? KUL?!”

”Eeh… Ja, alltså… Jo, men det har vi väl?”

”VAD FAAAN HAR DET ”KULIGA” MED HELVETESÅRSTIDEN SOMMAREN ATT GÖRA?!!!”

”Nämen, ja… alltså… Sommaren är ju bra på en del sätt… också

”Det finns inget, INGET som är bra med sommaren!!”

”Nämen… jomen…”

”INGET!!”

”Men alltså… att hata sommaren, det är väl lite starkt uttryckt… kanske? Vad finns det att hata… liksom?”

”Vill du att jag ska räkna upp allt?! Okey! Äckelfästingar, skitbromsar, helvetesgetingar, flugjävlar…” Jag höll upp ett finger för varje hatobjekt.

Maken höll upp händerna i en avvärjande gest och avbröt mig. Jag HATAR att bli avbruten!

”Okey, okey jag fattar. Det räcker så”.

”I helvete att det räcker! Och du fattar fan ingenting! INGEN fattar någonting! Nu ska du höra färdigt på vad jag har att säga! Ingen jävel fattar att jag är allergisk mot insektsbett, att jag inte tål solen, att jag blir rent ut sagt SJUK av den här jäääävla VÄRMEN som håller på att ta livet av mig, att min förbannade kropp håller på att värka SÖNDER, att jag är tvungen att droga mig med knark för att över huvud taget orka andas, att det är omöjligt att kunna sova och att jag HATAR att svettas! Fatta! Sommaren är den ABSOLUT värsta årstiden för mig, och då har jag inte ens nämnt sommarlovet. Jag hatar tamefan sommarlovet också!!

”Äh men…”

”Okey, okey, jag kanske överdrev lite vad gäller sommarlovet. Men måste sommarlovet vara så in i helvete LÅNGT?! När jag mår som allra värst så måste jag ta i som allra mest. Jag gör ju för i helvete inget annat än tvättar, plockar, skurar den nerpissade toalettstolen var femte minut FÖR ATT DET TYDLIGEN ÄR SÅ IN I HELVETE SVÅRT ATT PRICKA RÄTT! Och jag står vid den där förbannade spisjäveln hela dagarna! Jag orkar inte! JAG HATAR SOMMAREN!!!”

”Du… nu är du så där kolsvart i ögonen igen… Jag ska ta ett snack med vår son. Jag lovar. Han är i allafall 17 år. Nåt borde han väl fatta. Släpp dammsugaren, jag gör det där. Sätt dig och spela Candy Crush… eller nåt. Jag åker och hämtar grabben från träningen, och du tar det jävligt lugnt resten av kvällen. Okey?”

Jag kapitulerade och släppte dammsugaren. Jag betvivlade starkt att sonen skulle fatta. Hans far hade ju till dags dato inte gjort det. Inte fullt ut i allafall.

Maken och sonen kom hem. Jag hörde hur de rumsterade runt i hallen och källaren. Sonen kikade in i vardagsrummet, inte helt olikt sin far. Lite halvt osäkert, men med ett hoppfullt litet leende. Eller var det ett skrämt leende?

”Hej mamma! Jag ville bara tala om att jag tömt träningsväskan och hängt upp alla målvaktskläder.”

”Hej. Vadå, badlakanet också?”

”Japp!”

Jag satt med öppen mun. Ni vet, på det där viset som mindre begåvade kan göra. Man ser inte helt smart ut med munnen på vid gavel. Jag vände mig mot maken:

”Vad fan sa du till honom egentligen?”

”Jag sa att om han inte kammar till sig så kommer det att barka åt helvete här hemma”

Jag tror inte att det var allt han sa. Det kan mycket väl vara så att maken målat upp en bild för sonen där jag var avbildad med tvångströja, horn, klövar och svans. Skitsamma. Vad han än sa så funkade det, och för tillfället har mina svarta ögon återtagit sin normala färg. Gröna. Inte fullt så hatiska nu när nattens svalka sipprar in genom de öppna fönstren. Jag går ut på trappen och sniffar som en blodhund. Det finns inte en tillstymmelse av höst i luften. Inte än. Fan… I mitt nästa liv ska jag bli pingvin, för fy faaan vad jag hatar sommaren!!

pingu_slide_main

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s